Vikingar & Nordisk Mytologi

Translate this page! 

Det här är en sida för alla i alla åldrar. Här kan du läsa om det mesta som har med vikingar och den nordiska mytologin att göra. I vårat forum kan du diskutera med andra besökare, där kan du även få svar på dina frågor om vikingar och den nordiska mytologin. Vet du något om vikingar eller vet nu någon berättelse från den nordiska mytologin får du gärna dela med dig av det.

Vikingarna

Vikingarna var hårda Skandinaviska krigare som plundrade och terroriserade Europa under vikingatiden, ca 800-1100-talet. Man talade samma språk, fornnordiska, över hela Skandinavien men det fanns aldrig en enda enad vikinganation. Det var gott om hövdingar och småkungar som skaffat sig makt över större eller mindre landområden genom erövring.

Vikingarna levde ett mycket våldsamt liv, och stora delar av deras tillvaro präglades av våld. Man gjorde gärna upp i dueller man mot man, som inte ansågs avslutade förrän den ene var död. En släkting till den som dödats var i sin fulla rätt att hämnas, på detta sätt kunde hela familjer utplåna varandra genom mord och strider som varade i generationer. Hämnd var en hederssak för vikingarna. Samtidigt visade dem stor tillgivenhet och trohet till sina vänner, hövdingar och familjer.

Vikingarna hade också stort sinne för humor, och tyckte om att berätta och lyssna på spännande och underhållande historier. En bra historieberättare hade högt anseende i vikingasamhället.

När vikingarna dog kom de till ett av dödsrikena, t ex det ohyggliga Hel, uppkallat efter dödsgudinnan Hel. Hon var dotter till Loke och syster till Midgårdsormen och Fenrisulven. Både män och kvinnor kom till Hel. Till Valhall kom bara krigare som hade stupat i ärofull strid. Andra krigare kom till Frejas sal. Freja hade som krigsgudinna lovat att föra döda krigare från slagfältet till evig fest i sitt hus. Läs mer om vikingar!

Nordisk mytologi

Innan kristendomen kom till Skandinavien trodde nordiska människor inte på samma gud som alla andra människor i Europa. De trodde istället på naturgudar. Det fanns många olika typer av gudar och de var som människor, de älskade, sov, åt och drack. Gudarna, som kallas asagudar, bodde i Valhall. Det fanns två olika gudasläkten, Asa och Van. Av de här två familjerna var Asa större och mäktigare.

Asagudarna var alla mycket kraftfulla och varje gud var beskyddare av ett visst område. Vikingarna trodde att kosmos hölls samman av ett jättelikt träd, asken Yggdrasil, som betyder ”skräckhästen”. I trädets grenar fanns olika världar - Gudarnas hem Asgård, människornas värld Midgård, dödsriket Hel och oknyttens rike Utgård. I Utgård fanns flera mindre länder som Svartalvheim, där svartalver och dvärgar bodde, och Jotunheim där jättarna höll till.

Högst upp i Yggdrasil satt jätteörnen Hräsvälg, som betyder ”likslukaren”, som med sina stora vingar piskar upp världens stormar. Längs världsträdets stam rusar ekorren Ratatosk upp och ned. Han har koll på allt som händer i Yggdrasil och skvallrar gärna om det.

De mest kända gudarna är Oden och Tor, dessa två inklusive Frej är också de viktigaste gudarna.

Gudarna i den Nordiska mytologin

De bullrande och mjöddrickande asagudarna har levt i Asgård sedan det skapades. Gudarna är starka, vackra och större än vanliga människor. De lever mycket längre men de är inte odödliga. Varje gud är speciellt duktig inom något område, de är goda, vänliga och hjälpsamma. Läs om alla asagudarna!

Det fanns också kvinnliga gudar, asynjorna, de har levt i Asgård sedan det skapades. Gudinnorna är vackra, vänliga och hjälpsamma. De vanakvinnor och jättinnor som blev ingifta med asarna räknades också som asynjor. Några av de viktigaste asynjorna är Freja, Frigg och Siv. Ungefär hälften av asynjorna är gifta medan den andra hälften är mer självständiga. Varje gudinna är speciellt kunnig inom något område. Läs mer om Asynjorna!

Skapelsemyt - I begynnelsen

Från allra första början fanns ingenting, bara ett gapande svalg som hette Ginnungagap. Nedanför detta svalj låg Nifelhem, köldens och mörkrets värld. Där var allt täckt med is och massa snö. I landets hjärta liggen en källa som heter Hvergelme och därur flyter elva floder som kallas Elivågor. På andra sidan Ginnungagap låg Muspellheim, ljusets och värmens värd. Där flammade det av dansade lågor. Ingen som inte var född där kunde stå ut. Läs mer!

Hur Oden förlorade sitt öga

När människorna blivit till var Odens bröder, Vile och Ve, spårlöst försvunna. Oden blev orolig och gick därför till Mimers brunn för att få klarhet i vart de tagit vägen. Mimer ville inte låta Oden dricka av vishetsvattnet, men till slut sa Mimer att Oden fick dricka av vattnet på ett villkor, och det var att Oden skulle offra sitt högra öga. Oden offrade ögat och fick dricka av vattnet, ögat låg nu i brunnen och kunde se allt som hänt och allt som ska hända. Detta gjorde att Oden blev härskare över alla gudarna i Asgård. Läs mer berättelser & sägner!